|
2008-10-01
Har haft en Dell 20 tums widescreen skärm i snart fyra år. När nu plattskärmar blivit så billiga fick jag för mig att det kunde vara kul med en lite större sådan. Så det var väl bara att åka ut till Elgiganten och grabbarna och välja ut en som såg snygg ut och hade ett hyfsat pris, eller? Kanske, om man inte först läser tester och artiklar i ämnet -då blir det svårare. Det finns massor att fördjupa sig i. Paneltyper, betraktningsvinklar, svarstider, colorspace, kalibrering och skärmprofiler. Här följer en liten summarisk sammanfattning av dom tekniska begreppen. Aktuella skärmstorlekar
Paneltyper Panel kallas själva skärmytan. Dom tillverkas i stora sjok, ur vilka man sedan skär ut lagom bitar, ungefär som när man bakar pepparkakor. Det finns för närvarande tre olika paneltyper med olika egenskaper -och pris. TN Den i särklass vanligaste. Samtliga skärmar hos Elgiganten och dom andra har den har typen av panel. Den är billig att tillverka och har på senare år marknadsförts med allt kortare svarstider, nu nere i 2 ms. Meningslösa siffror, men som vanligt spelar det ingen roll, när marknadsfolket bestämmer. Den stora nackdelen är dom dåliga betraktningsvinklarna. Ljus, konstrast och färger skiftar bara du rör lite på huvudet, särskilt illa är det i vertikalled. Oftast är skärmen mörkare upptill än nertill. Dom har också svårt att visa korrekta färger, fast det har kanske inte så stor betydelse om man inte är proffs. S-PVA I nuläget den vanligaste paneltypen i skärmar avsedda för professionellt bruk. Kan kalibreras till att visa korrekta färger. Bra svärta. Bättre betraktningsvinklar, dock inte så enormt bra i sidled. Kan ha lite dåliga svarstider. S-IPS Den bästa paneltypen. Suveräna betraktningsvinklar. Bra färger. Korta svarstider. Dyra förstås. Just nu är det dock svårt att hitta skärmar av den här typen. Det finns dock tecken, som tyder på att det kan komma att dyka upp flera inom den närmaste framtiden. Tydligen har LG börjat tillverka S-IPS paneler, som inte är allt för dyra. Min gamla Dell skärm har den här typen av panel. Det är alltså först nu efter fyra år, som jag har insett vilken suveränt bra skärm jag har suttit med. 
Här kan man se skillnaden i betraktningsvinklar. Min gamla Dell S-IPS till vänster och en billig TN-skärm, som jag hade till låns några dagar, till höger. Hur mycket av skillnaden som framgår beror lite på egenskaper hos betraktarens bildskärm. Bilden är tagen snett ovanifrån. Svarstider Som sagt, marknadsfolket har som vanligt fått bestämma och plattskärmar har dom senaste åren marknadsförts hårt med omslagstider för dom enskilda pixlarna specifierade med allt färre millisekunder. Nu är man nere i 2 ms. Det hela är lite löjligt. Skärmarna har en uppdateringsfrekvens på 60 Hz. Dvs, bildskärmen ritas om 60 gånger per sekund. Det motsvarar ca. 16 ms. Det kommer alltså bara en ny bild var 16:e sekund. Det spelar då förstås ingen roll om dom enskilda pixlarna slår om på 2 eller 8 ms. Dessutom är mätmetoderna minst sagt tvivelaktiga. Något lite om färgstandard Det ideala förhållandet, för att rätt färger alltid ska visas, är att alla enheter, som bearbetar eller visar bilder är kalibrerade enligt en viss färgstandard -även själva bilden förstås. Bildfiler kan innehålla en färgprofil. Skärmar, skrivare och bildbehandlingsprogram kan kopplas till färgprofiler. För oss vanliga datoranvändare och sporadiska fotografer, blir förstås detta alldeles för komplicerat. Många använder nog dom inställningar, som en skärm levereras med, kanske skruvar ner ljusstyrkan lite. Vi som är mer klåfingriga skruvar väl lite tills vi tycker det ser bra ut. Det vi ser på Internet följer i bästa fall en begränsad standard som kallas sRGB, men bilderna kan vara bearbetade enligt en annan standard eller inte följa någon standard alls. Följden av allt detta blir, att när vi tittar på varandras bilder, kan vi aldrig veta om vi färgmässigt ser samma bild. Internet Explorer förutsätter sRGB för alla bilder. Firefox lär dock kunna sättas upp till att använda inbäddade profiler. Windows Fotogalleri använder profil om sådan finns, annars förutsätts sRGB. Till slut - dags att handla LG W2600HP-BF
Den här blev det till slut - Dell 2408 WFP 24 tum S-PVA 
Fick tag på den för 6500:- vilket var drygt 1000:- lägre än ordinarie pris och är tämligen nöjd. Snygg och stilren utan onödigt bjäfs. Ingen blank skärm och ingen piano-lack, tack och lov. Briljanta, mättade färger. Ganska så lika den gamla, fast bättre svärta. Den har sk Extended colorspace, vilket innebär att den kan visa mera färger än sRGB standarden. Ska förstås vara en finess, men kan i stället vara en nackdel vid normalt bruk. Har dock inte märkt några större olägenheter med det. Den drar kanske lite åt det röda hållet, men hade den inte gjort det, hade jag skruvat upp det själv, eftersom jag gillar varma toner. Inte lika bra betraktningsvinklar som på en S-IPS panel. Man kan se vissa färgskiftningar, när man rör huvudet i sidled. Det klankas mycket på den här skärmen i forumen på grund av att tester har påvisat långa svarstider. Den kan ligga ända upp till tre bildrutor efter i ett spel. Teorin är då att när man med musen siktar på en springande person, så är denne i själva verket tre bildrutor längre fram -och man missar. På fikonspråk kallas det här fenomenet för 'Input lag'. Jag har emellertid hela tiden varit lite skeptisk till om det verkligen är något man märker av i praktiken. Om man räknar lite på ett spel som flyter på i 40FPS (frames per second), så betyder tre rutors eftersläpning, mindre än en tiondels sekund. Jag tvivlar stark på att ens en ungdom märker det, jag gör det definitivt inte. Mycket handlar det nog om att man ser det man förväntar sig och vill se. Extra fånigt blir det när vissa hävdar att dom förlorar i Online spelen pga input-lag. Som om det inte skulle vara någon fördröjning alls över nätverket!! |
